Klockaregården
Föreningen startade vid ett konstituerande sammanträde den 24 oktober 1923.
Enligt protokollet framgår att en visthusbod, byggd år 1682, då skänktes till
föreningen av f. kyrkovärden Alfred Nilsson och hans hustru från byn Bellesnäs i
Bellö socken. Byggnaden kom att användas till förrådsrum för insamlade
fornsaker. Under årens lopp har ytterligare byggnader tillkommit och dessa är
alla uppförda i den vackra fornminnesparken i Bellö kyrkby.
Föreningen har dels genom inköp och dels genom gåvor förvärvat många intressanta
och värdefulla föremål från gången tid.
Önskemål om dokumentering av äldre tider i Bellö socken var en av anledningarna
till att den s k ”Bellöboken” år 2003 utgavs av Bellö fornminnesförening. I
boken finns bl a en uttömmande artikel om verksamheten genom åren inom denna
förening.
Bellö församlings förvärv av Klockaregården har
en intressant historia. Kronan sålde en del av av sina gårdar till bönder som då
kom att äga sin jord (skattehemman) och fick behålla den så länge de kunde
betala skatt (ränta). Av en avskrift från 1936 av ett köpebrev, bevarat på
Landsarkivet i Vadstena, framgår att detta kronohemman först köpts av
rusthållaren Daniel Swensson i Boarp som mot kvitto från 2 maj 1718 betalat 50
daler silvermynt. Kammarkollegiet hade dock inte gått med på detta köp. Bellö
församling tycks ha klagat och anmält att man själva ville köpa gården till
klockarebostad, vilket kammarkollegiet gått med på. Klockare gården ägs idag av
Bellö församling men förvaltas av Ingatorps och Bellö församlings pastorat.
Under 1990-talet diskuterades livligt vad församlingen skulle göra med
Klockaregårdens mangårdsbyggnad som stått tom sedan den sista arrendatorn Henrik
Roland (1903-1994) hade avlidit. Klockaregården rustades upp och försågs med
nytt tak, nya vindskivor, fönster, dörrar, skorsten, plåt och groventré. Bellö
föräldraförening önskade hyra Klockaregården för dagisverksamhet. Ett
hyreskontrakt upprättades att gälla under tio är från och med 1 oktober 1998.
Föräldraföreningens medlemmar fortsatte med upprustningen, främst genom
omfattande ideella insatser.
Klockaregården
Bellö Klockaregård. Målning av Bellökonstnären Åke Holmberg.
Bellö kyrkby ligger i mitten som navet i ett hjul, där ekrarna är vägar, bärande
ut åt alla håll, till alla gårdar, och dit ingen i socknen har längre än den
halva milen att fara.
Äldre foto över Bällö kyrka och skolor.
Viktor Karlsson, den sista dagsverkstorparen i Bellö, och lektor Gilstring,
storsamlare av folklivsminnen, började 1969 en brevväxling som resulterade i
nära 1200 folkminnen.
Den 14 mars 1919 övertog Viktor Karlsson dagsverkstorpet Kallarp efter sina
föräldrar, som hade haft torpet i 38 år. Den 14 mars 1947 fick han själv ”lemna
av” eftersom han p g a ledgångsremautism inte kunde fullgöra skatterna. Då hade
hans släkt innehaft torpet i 101 år.
Viktors hem Kallarp var ytterst stenigt, med mager jordmån. Torpet svältfödde
möjligen två kor och några får, men Viktors far odlade och arbetade upp torpet
till två kor och senare ett par stutar. Som ”tack” för detta ökad arrendet från
två till tre dagsverken på sommaren.
Från Kallarp flyttade Viktor och hans systrar Adelina och Linnea till en
lägenhet i Bäckaskog.
Viktor Karlssons berättelser finns att läsa i
”Bellöboken”.
Kallarp med Viktor Karlsson, systrarna Adelina och
Linnea och deras mor Anna Lovisa samt okänd man.
Viktoraparet.